Hej, sent omsider kommer här en rapport från tredje momentet i Klassikern, Vätternrundan !
Fredag morgon gav vi oss iväg mot Motala i husbilen som skulle bli vår bas under helgen. Efter ett kort stopp i Ödeshög med fika och ett smakprov ur farmors fantastiska matsäck nådde vi Motala strax innan lunch. Vi hittade lätt till campingen där vi skulle parkera bilen och vi packade ur våra cyklar och trampade ned till centrum där vi skulle fixa nummerlappar och justera startider m.m. Allt flöt perfekt och vi ändrade min starttid till 02.10 så att vi kunde ha följe runt sjön. Efter en tallrik lasagne och lite strosande i mässtältet tog vi oss tillbaks till campingen för lite persedelvård och vila.
det hade börjat blåsa upp och kom en och annan skur men vi hade ju tak över huvudet så det gick ingen nöd på oss. Vi mekade och käkade med jämna mellanrum och vi fick även en blund i ögonen innan vi cyklade ned till starten strax efter 01.00
02.10 var det så dags för vår grupp att smyga iväg ned mot Gränna till att börja med. Vi träffade snart ett par trevliga skåningar som vi slog följe med. Allt kändes bra och både kropp och cykel fungerade som det skulle. Vi hade en fin resa ned till Jönköping, lite motvind visserligen och aningen kallt men efter att ha hört de mest dramatiska berättelser om hur det kan vara tror jag vi hade i det närmaste perfekta förhållanden. Under rundan tog vi det rätt lugnt, för mig var det ju debut så det var med stor respekt för vad som kan inträffa som vi tog oss runt. Ett par rätt otäcka olyckor inträffade strax framför oss men vi klarade oss från det som tur var. Vi stannade vid alla depåer och fyllde på med energi och dricka. Detta gjorde att vi tog god tid på oss och rullade in i Motala 14 och en halv timma senare, ingen tid att skryta över precis men målet var under 15 så det gick ju vägen.
Så här efteråt kan vi konstatera att tiden går att förbättra om förutsättningarna är bra dock får man nog ta bort ett par depåstopp då dessa tog lång tid. Denna gång la vi över två och en halv timma i depåerna och det är nog på tok för länge.
Hur som helst hade vi både trevligt och skoj, vi plågade oss aldrig och jag kan mycket väl tänka mig att gör om det någon gång. Största intrycket är nog insikten om hur många fantastiska cyklister vi har i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar