Äntligen i Mora !

Nu har jag äntligen fått känna hur det känns att ha åkt lite över nio mil. Passerade denna magiska gräns i julhelgen och det känns riktigt bra. Att jag startade 4 december är inte mycket att bry sig om men man fattar  hur sjukt långt nio mil är och att det skall klaras av på en dag är knappt mänskligt.
I dag har jag varit i Åkulla och åkt lite över en och en halv mil. Det känns banne mig som om tekniken går åt rätt håll även om dubbelstakningen är svinjobbig. Det är mycket folk i spåren nu när många är lediga och då går tiden fortare. I dag hade jag tänkt mig att testa mina nya hörproppar till radion men det funkade inte alls, antingen hoppade de ut eller började det brusa i radion. Min PT Lise-Lotte kom med förslaget att jag i stället skall åka med mina hörselkåpor som också innehåller radio och det kanske är en riktigt bra idé.
En stor skandal uppmärksammades också idag när det gick upp för mig att friluftsgården var stängd ! En liten skylt talade om att de öppnar 9 januari. Undra hur många goa varma choklad med vispgrädde de kunnat sälja dessa fantastiska dagar med mycket folk i spåren ?
I veckan kommer min åkkompis Glenn hem och då skall vi kanske testa Ätran. Annars går det nu snabbt mot nyår och då skall jag testa rullskidorna i stället eftersom nyår skall fira där. Mer om detta äventyr i nästa inlägg.

Snart i Oxberg

Nu har jag åkt lite över sex mil och då tror jag att det är ungefär lika långt till Oxberg från Sälen. Jag börjar inse hur långt nio mil på skidor är när jag nu åkt lite över sex mil på två veckors träning. I går var det dags att lämna skidstadion och testa på spåret i skogen. Nu är det 2,5 km som är spårat och det blev sex varv och då kan ni räkna ut att det blir cirka en och en halv mil. Frånsett att det går sakta kändes det riktigt bra. Det bränner till i knät lite då och då men det är inte så farligt. Det var betydligt mer folk denna gång , förmodligen för att det var lördag. Några riktiga storfräsare hade också kommit ut så jag blev varvad några gånger tyvärr.Fästet är fortfarande perfekt men jag tycker att glidet har försämrats en del.

Det går sakta framåt

Har tagit det lugnt tills nu på grund av skitont i knät men nu var det åter dags att ta ett pass i Åkulla igen. Efter att ha börjat jobbet tidigt stack jag ut till Åkulla vid tio-tiden. I dag var det kallt men solen tittade fram mellan träden så jag fick snabbt upp tempen när jag kommit ut i spåret. Jag körde mina femton varv vilket blir lite över en mil. Denna gång lyckades jag till och med köra förbi en åkare. På något sätt hade en kille från Thailand hittat till Åkulla och fick se snö för första gången. jag passerade honom på rakan och kände mig riktigt nöjd. Efter rundan och dusch stannade jag till hos svärmor i Rolfstorp och blev serverad kåldolmar till lunch vilket var en riktig höjdare. Jag var tillbaks på jobbet vid ett, detta var ett riktigt bra upplägg som jag hoppas få chansen att pröva fler gånger.
Är nu uppe i lite över fem mil så på snart två veckor är jag alltså halvägs till Mora.....
I natt skall det komma mer snö så nu hoppas jag att Hansson snart spårar på flygfältet.

Debuten på snö

Äntligen var det dags att få prova de nyköpta laggen ! Snön nådde västkusten tidigt i år och det var med glädje jag styrde kosan mot Ätran den 4:e december. Några minusgrader och lite sol gjorde gott och efter att jag löst min biljett var det dags att prova de nylagda spåren. Ett äldre par visade mig hur spåren gick och vilket håll man skulle åka m.m. Mannen varnade för några tuffa backar i början vilket var på sin plats. Jag gav mig iväg  på vingliga ben uppför första backen och sedan bar det iväg nedför. Det gick bra kanske femtio meter sedan brakade det rätt ut i skogen. Benen höll och jag kom upp snabbt för att kolla att det inte kom någon efter, borstade av mig snön och gjorde ett nytt försök. Vurpade väven i nästa backe men sedan klarade jag mig bra. Åkte en mil ungefär och kände på utrustningen som funkade helt perfekt.
Efter det har jag hållt mig till Åkulla och rundan runt stadion där jag nu kört cirka fem mil.

Hur det hela började....

Har varit sugen på att åka den riktiga vasan ända sedan jag hade den stora äran att åka Kortvasan för min huvudsponsor ICA. Dock har jag alltid sagt att skall jag någon gång åka den långa vasan kommer det att bli "öppet spår". Hur det då kommer sig att jag den 6 mars förhoppningsvis står klar i sista ledet är det nog ingen som vet. Så är det i alla fall och jag har fått förmånen att åka med Södra Vi och ta del av deras erfarenhet och service. Det var grabben som fixade detta via kompis Herman.
 I nästa inlägg skall vi backa bandet något och starta i november när snön kom, den vräkte ned dagen efter att jag hämtat mina nya rullskidor som fortfarande står kvar i kartongen.  Trodde det skulle funka att åka på cykelbanan men kompis Kaspersson hade beordrat heltäckande grusning under helgen så det sprack.
Tillbaks till butiken och i stället införskaffa nya skidor då de jag köpte förrförra året på nåt sätt hamnat i Gbg.... Mer om detta och debuten på snö i nästa inlägg

En bit på vägen......

En gren är avklarad och det är Lidingöloppet som jag och junior fixade i september månad. Vi hade en riktig höjdarresa till huvudstaden. Loppet var en  trevlig upplevelse i kanofint väder. Hade stor nytta av att starta i absolut sista ledet så det var krypfart första milen vilket jag hade nytta av de två återstående.
Kommer kanske att återkomma till loppet men nu är det andra grejer som gäller. Vintern har kommit och nu är det 6 mars och Vasan som hägrar. Mer om detta i kommande inlägg.